Vi var väl runt 12 år.. 
Solveig öppnade dörren och grabbarna höll på skita ner sig.. 
Jenna och jag stod och gapskrattade i bakgrunden.. 

Dom skulle bara lämna en film dom lånat men fick möta the big S hehe

Hon var en underbar människa med ett hjärta av guld! 

Hon lever vidare hos oss som stod henne nära och fastän det är en sorgsen dag så är det ändå 
en dag av lättnad.

Hon må inte vara vid liv men hon har det mycket bättre nu. 
Hon slipper maskiner, mediciner och sjukhusmiljön! 

Hon är lycklig och tillfreds nu!

Mina tankar går till hennes allra närmsta familj, min dörr står alltid öppen för er
och likaså min telefon linje! 

Hon är på en bättre plats!